Trött på att vänta på att något utöver
det vanliga ska hända.
Trött på att ha armarna öppna
och tomma på samma gång.

Jag tänker på de där stunderna
som aldrig kom.

Jag har slutat le och slutat se
oändligheten,det verkar som
att allt försvinner.

Det finns inga fler segrar och inga
fler blommor på vintern.

Huden åldras precis som världen,
allting rynkar sig och förvandlas till jord.

Om jag kommer tillbaka igen,
kommer det att vara en stig full av fotspår.

©E Nordin