Varje vinter i Kiruna sträcker sig ytterligare tjugo år,
Tystnadens tyngd, döljer ett hjärta av järn.
Under himlen ligger staden, frusen, av marmor gjord,
Merlins viskning, ekar i fjordarnas spår.
Dock finns en dröm, väntande bortom skuggorna,
Ett Medelhavsklimat, som bryggs under snön.
Marken är hård, men ett brinnande löfte finns däri,
Nordens frusna vilja, en kämpe väntar i söder.
Inte ens kungens svärd, kunde skära bort denna frost,
De inre striderna, kunde inte krossa vindens makt.
Men du, den saxiska rosen, skottet som öppnar sig med eld,
Det flätade bandet, som slår en krönt vilja i hjärtat.
Varje vind som rör dig, en fläkt från Karibien,
Sådde en hemlig värme i Kirunas vita.
Efter tjugo vintrar, är det bara du som står levande,
Norrskenet läste, kärlekens uråldriga hemlighet.
Vad den vise än gör, vad trollkarlen Merlin än företar sig,
Denna kärleks rötter, har gått djupt, djupt i järnet.
Varje pil skjuten mot dig, varje dikt skriven till dig,
Är nu för evigt stulen, till denna stads öde.
I detta bibliotek av is, är kärleken det heligaste registret,
Och Kirunas hjärta, slår om igen, tillsammans med ditt.