Det finns där ibland- ett minne av något som för längesedan hänt
Konturen av dig- fortsatt tydlig - ditt varma leende och klarblå blick.
vi låtsades - vi kände varandra, men ändå inte alls.

Varje gång vi möttes var det trasigt och vackert på samma gång.

Långsamt och stillsamt försvann det tillslut - det bleknade oundvikligt bort
tills åren blev fler och fler.
Minnet blev kvar. Det stod där lite ensamt för sig själv.