Det finns där som ett minne av något som för länge längesedan hänt.
Konturen av dig- är fortsatt tydlig med ditt varma leende och klarblå blick.
Vi låtsades att vi kände varandra,
men ändå inte alls.

Varje gång vi möttes var det trasigt och vackert på samma gång.

Långsamt och stillsamt försvann det tillslut - det
bleknade stilla bort då åren blev fler och fler.

Minnet blev kvar - och stod där lite ensamt för sig själv.