vid Montparnasse
Som om..
Som om någon skulle bry sig om mannen som ligger där i hörnet av nedgången dag efter dag utsträckt på gatan i endast en hopknycklad sovsäck med halvätna frallor och smutsiga trasor runt sig
människor - med springande ben passerandes förbi honom dag efter annan utan reaktion och alla med stressade blickar - likt robotar och mot ett enda mål
ett mål som de själva glömt bort vad det var.
Som om...
Som om jag skulle ta mig tid att stanna upp och se just henne i ögonen för en kort sekund
kvinnan där med den lilla flickan i famnen och som sittandes på det hårda betonggolvet i tunnelbane-nedgången natt efter natt
mitt i röran bland de stora betong-schabraken dundrandes i en oändlig strid ström utan uppehåll - bland människor med desperata blickar och i ständig rörelse av ett gemensamt inbillat mål - som om vi alla vore på väg till månen.
Tänk om...
rollerna blev ombytta - en annan dag.