Del 1.

Ljud som talar, ljud som skriker, ljud som hörs när inget sägs.
Ljus som lyser, ljus som släcks,
ljus som inte lyser upp den tysta mörka natten.

En sol som kan lysa upp världen,
en sol som kan ge liv,
en sol som kan förstöra världen.

En måne som lyser upp när solen inte skiner,
en måne som man beaktar och beundrar,
så att man glömmer alla sina sorger.

Icke förty en sol i ständig strävan
att hinna ikapp månen,
men när den väl kommer nära
slingrar sig månen loss.

Ändå fortsätter båda att lysa
när den andra inte syns till.

Vad de inte vet är att när de väl förs samman,
så tystnar världen,
och beundrar skönheten
som alstras av att de äntligen kan vara tillsammans.

Del två.

Bland skönhet finner man ljus och mörker.

Bland ljud kan man finna ro.

Två älskare som är menade att vara,
men som ändå inte är tillsammans.

En bild man inte förstår,
men som ändå är verklighet.

En himlakropp finner sin själ
när solen och månen möts.

Två älskare som inte kan se
hur vacker världen blir
när de rör varandra.