jag tycker att det är så konstigt
är det bara jag som upplever livet såhär
när jag berättar kan alla relatera
alla säger att de förstår
men inte en enda utrycker det själv
om de verkligen förstod hade de sagt det själva
deras frustration hade talat för sig själv
jag hade inte behövt tveka på om de förstod eller inte
jag hade vetat på deras behov att utrycka det själva
så hur förklarar man detta elände

aldrig är jag nöjd
aldrig är jag glad
aldrig tycker jag att något är nog eller räcker
jag ser oändliga möjligheter
jag ser inga hinder
allt är möjligt om man försöker;
om man bara vill det tillräckligt mycket
jag tror på det
jag är inte inlåst i påhittade parametrar
jag går utanför andras småsinta perspektiv
för mig är allt möjligt

ja, jag känner mig ensam - men inte på ett dåligt sätt
jag är stark själv
absolut svagast i dåligt sällskap
men alla förutom du är dåligt sällskap

de beundras för min karaktär
de som förstår de förstår
de tror sig förstå...

egentligen gör de inte det
men jag klagar inte
för jag må upplevas som en missförstånd antagonist
inte vad dom förtjänar men vad de behöver
de behöver mig!

förutom att de inte behöver mig utan bara den sände
men han är alltid inräknad i mina beräkningar
han är mina beräkningar
utan honom vore jag ingenting
men jag förblir ingenting
det är hans vilja i mig som är något
och den träder fram
det är den ni beundrar i min karaktär
men ni ser det inte själva
men jag vet

det räcker för mig, just nu
de behöver inte förstå, nu
de kommer förstå, sen.

det räcker att han ser på mig och är nöjd
det är det enda som spelar någon roll

jag kvävs av detta sällskap
av trångsyntheten
av svagheten att inte ställa sig upp och försöka igen
vi är inte samma
jag kvävs av att behöva umgås med er
ni tar dö' på mig
jag vill vara själv
jag spelar inte bonden på schackbrädet
kolla drottning
jag spelar bäst när alla andra flyttar sig ur vägen
jag lovar att det är så
så slappna av och sätt dig ner
se och lär

låt mig visa hur spelat ska gå till:
jag spelar XP kortet varje gång
garanterad schackmat varje runda
det kostade allt men var värt varenda krona
jag vägrar sälja mitt kort
jag vet vad det är värt
ingen av er är i närheten
jag skulle aldrig vilja ha det som ni har
det är värt luft för mig

men helt ärligt
finns det någon annan som upplever livet som jag
jag är trött på detta nu
det är segt att gå
när jag går blir jag andfådd
får ont och krampar
blir öm och svettas
allt är tungt
jag lägger märke till allt
men tröttnar på att du pratar med mig
jag skulle aldrig utrycka det
men jag tänker på det hela tiden
jag är trött på att du övertänker skitsaker
det finns viktigare saker i livet
att du ens bryr dig
till min mamma beskriver jag dig som korkad
jag tycker du är svag och trist
konstant uttråkad och rastlös
jag snarkar åt er alla
jag fascineras av din plattheten

men skönt att du slipper brottas med detta
brottas med existentiell kris
skönt för dig att du inte ser över marknivån
obryddhet är en lyx jag inte skonades med
du sätter ner huvudet i sanden
du är för blind för att se att mitt huvud inte är nergrävt bredvid ditt
jag behöver inte din berömmelse
men det är skrattretande hur du ger den till de som verkligen inte förtjänar den
som sagt, du är trångsynt

jag vägrar tro att alla är såhär
erfarenheten har nästan övertaget
nu måste jag börja - våga tro