Jag tänker på händerna som arbetade bredvid mina
vid köksbordet hos mormor,
doften av gräddkola som fyllde hela rummet.
Allt var enklare då.
Tiden gick långsamt,
som om den väntade på att jag skulle hinna med.

Varje jul låg det ett paket till mig
under granens mörka grenar.
Bara ett,
men det räckte.

Nu ligger paketen där igen
men med andra namn,
mina barns.
Och ibland önskar jag
att tiden kunde vända,
att jag fick vara liten en stund till.

Snön faller utanför fönstret.
Förr hade jag redan hunnit ut,
hunnit kasta den första snöbollen,
hunnit lägga mig i drivorna och göra änglar.
Nu sitter jag kvar inne,
lyssnar på mina syskon som talar om
sådant vuxna alltid talar om.

Och jag längtar.
Tillbaka till köksbordet,
till paketet som väntade,
till snön som aldrig gjorde mig kall.
Till tiden då jag var barn
och världen fortfarande var min.