När du ser mig lever jag.

Levande varenda dag,

av att känna att du ser,

mig för den jag är. Det ger,

mig ett lugn att vara den,

jag har blivit. Ögonen,

riktas inte mot det som,

är synligt. De ser inom,

mig såsom jag vill bli sedd.

Blicken gör mig inte rädd,

som de jag har mött förut.

Alla blickar vända ut,

mot mitt kött och inget mer.

De fick mig att brytas ner,

som ett sätt att skydda den,

ingen såg hos mig, själen.

Osynlig för alla som,

inget mera bryr sig om,

än det ögonen kan se.

Du gjorde mig levande.

Därför vill jag tacka dig,

för livet du gav till mig.