Du känner hur sista banden kan brista,
när tystnaden blir smärtsam att tolka.
Det är den visshet du är rädd att mista,
när ängslan börjar tära och urholka.

Du vet att varje fråga kräver mod,
ändå går du dit sanningen kan bränna.
Ett ögonblick av stelt och fruset blod,
där verkligheten tvingar dig att känna.

För varje steg blir marken mer instabil,
en oro skälver genom allt du bär.
Du söker fäste, tanken blir labil,
tills tyngden faller och modet helt förtär.

Ställ inga frågor — svar du ej kan bära,
ett bittert nej kan ingen mjukhet lära.