BRÖLLOPET

Det har sagts mig att bröllopet skall ske bortom bergen.
Två rikt dekorerade elefanter, mäktiga, med ädelstensinfattade sadeldukar
skall bereda vägen för dem
de båda, han och hon.
Hundra svärdförsedda soldater, i karmosinröda angarkharockar
iförda handskar, medaljer och bandhanimönstrade turbaner
skall taktfast marschera
femtio före och femtio efter
de trolovades blomsterornamenterade baggi
dragen av tvenne kritvita plymförsedda hästar.
Ja, helt omslutna skall de vara, av livvakter, han och hon.
Levande skall de komma fram, hon och han
även om de ännu inte betraktat varandra
ens med en blick.
När de är framme skall han utan att tveka ta hennes späda högra hand
-den panjabesmyckade-
och hjälpa henne kliva ur.
Så sker.

Och så går de båda mot Palatset,
de två, hon och han
och sorlet från folket, den tusenhövdade skaran
lägger sig.
Det enda man hör är deras steg
parets steg
han och hon, de två
mot den vita marmorn.
Konungen och Drottningen står där
redo att välkomna dem.
Trumvirvlar från trettio slagverkare hörs
Så blir det tyst
Tyst - De två har stannat.

Deras blickar möts nu, hans och hennes.
Och hon smälter samman med honom.
Och han smälter samman med henne.
Så upplöses de båda inför ögonen på Konungen och Drottningen
I ett ljus som liknar inget annat.