Den underbara står vid fönstret, ser när snön faller som små fjädrar från en burrig fågel, det är vinter ute och varmt, så skönt där inne. Hon längtar tillbaka i minnet, så skört allt ändå är, viskar hon till dit hennes ord sträcker sig. Snö och svagt ljus från lampan i trädgården, underbart.

Mia ser det vackra i trädgården,
har far varit här än, frågar hon tyst.

Ja, svarar den underbara.

Men..

Jag vet att du skulle följa med honom i eftermiddagen.

Ja..

Han behövdes i verkligheten,
han ska hämta hit en kvinna.

En kvinna, vad har hänt?

Bli inte rädd nu, men det är journalisten.

Men vad har hänt?

Det är andra gången hon kommer hit, tänk att dom inte kan låta henne leva i verkligheten.

Hur ser hon ut, är kroppen fin?

Nej, den är död på riktigt.

Då behövs hon genom portalen.

Ian säger att ibland går det inte att återväcka människan.

Ska hon bli andlig?

Ja, det blir nog så, Mia din far är på väg.

Ett starkt ljus bländar den underbara och Mia går in i det.

Journalistens ljus i andlighet är strålande i mellanrummet.

Ian ler mot Mia, kom nu mitt barn, du är så älskad i ljuset.

Mia blir så lycklig när ljuset strålar ut till snön som faller.

Blänkande sakta som från något burrigt, en liten fågel.

Så skapade jag dig och så ber jag ock där ljuset strålar för kärlek
i kärlekens varma eld och ljusets moln, ska leda dig till mig igen.

Journalisten gick vidare i ljusets andlighet till källan av det sökta, hon blir ingen människa igen utan stannar på andra sidan, där hon är igenkänd och i friheten..

Så tar hon bilder till tidningen för bakom portalen finns en värld likt verklighet.

Så lycklig hon är som verkligheten kallar dom, utomjordingar.

Så vacker är hon nu i andlighetens skrud som journalist brud i snöflingan.

På vår jord i verkligheten.

En vinter morgon, kallt och smutsigt, snön är smält.

Nu åker Mia hem, vill träffa journalisten, hon vet att journalisten fick bli en burrig liten fågel som följde far hem, bara för att människa inte kunde sluta döda våra jordens kvinna.

Ängel kallas dom i verkligheten, viskar den underbara.

Änglar vakar över de vackra med fågelsång en gång om året.

Det vackra är musiken som kroppen njuter av, viskningar och kärleken.

Farväl, du är en bra journalist, varför lät dom dig inte leva hel på jorden?

I andlighetens sång som ängel lever du kvar bortom portalen när förövaren brinner i elden, inom sig han är fast i kedjan till helvetet, han har ont i sitt,
själen brinner upp och dess aska, blir kedja åt det onda i helvetet, den ondska.

Varför lät du inte henne vara?

Mördad och styckad, lämnade han henne i verkligheten.

___

Bra då vet jag att hon klarat sig!

En liten fågel-ängel sitter på mitt finger, hon sjunger.