Markytan finner sig i att bli befriad från vinterns evighet. Sedan händer det som brukar hända. Fönsterrutornas dammiga ytor möter sol. Mörkret förminskas. Sittplatser i lä blir belamrade. Fåglarna tar ton. Alltet är nästan alltid för tidigt för att vara säker. Ljuset tecknar sig på vår längtan efter vår. Rosa stråk i en horisont lägger beslag på ögonblick. Kom kom kom. Vår tid, nu nu nu...Kyss mig.