Sveriges statsskick är representativ parlamentarisk
demokrati och konstitutionell monarki, byggd på rättsstatens grund;
dvs den offentliga makten utövas under lagarna.
Konstitutionell monarki innebär att statschefen,
monarken, saknar lagstiftande och exekutiv (verkställande) makt; ämbetet är enbart
representativt och ceremoniellt.

Dessa tankar slås fast i den första av Sveriges fyra grundlagar,

"Regeringsformen 1 kap 1 §
All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning
och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna."

De tre andra grundlagarna är:
"Successionsordningen"
"Tryckfrihetsförordningen"
"Yttrandefrihetgrundlagen"

Sverige är också en medborgarstat; med det menas
att alla som har eller erhåller medborgarskap har de
rättigheter och skyldigheter som medborgare
ges/krävs av svensk lag, av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och av Europa konventionen.

I en medborgarstat finns inga krav på etnisk, religiös
eller specifik kulturell tillhörighet.
Icke-medborgare som vistas i Sverige har de rättigheter
och skyldigheter som ges/krävs av svensk lag, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och
av Europa konventionen.

Ett av fundamenten i en demokratisk rätts-och
medborgarstat är att befattningar/tjänster inom offentlig sektor, inom statlig -kommunal och regional förvaltning tillsätts utifrån kompetens och merit.
Befattningar/tjänster inom dessa områden tillsätts alltså med de sökande som bedöms bäst lämpade utifrån dessa två kriterier.

Ett undantag gäller tillsättandet av statschef.
Sverige är en konstitutionell monarki med ärftlig tronföljd, dvs ämbetet som statschef, kung eller drottning, går i arv. Det formella beslutet om ärftlig monarki togs under Västerås riksdag 1544, genom "Västerås arvförening".
Motivet till beslutet att göra ämbetet som statschef ärftligt, var det kaos och våld som ofta åtföljde valet
av ny monark.

Det i sin tur var avhängigt det faktum, att, förutom den
förvaltande och styrande funktion kyrka, häradsting,
sockenstämma samt städernas magistrat (borgmästare
och rådmän) utövade, var samhällets inre stabilitet
och fred beroende av balans mellan olika regionala
makthavares våldskapital.

Tanken var att om regentskapet hölls inom en och
samma släkt, så skulle, sett över tid, tronskiften ske
under mer fredliga och ordnade förhållanden;
perioden 1544 fram till 1900 -talets början, visar att
det fanns gott fog för den åsikten.

Ovan nämnda skäl gavs ytterligare tyngd då regenten
tillerkändes en betydande, ibland nästan oinskränkt
exekutiv och lagstiftande makt; att makten då var
fokuserad och gick i arv var alltså något som ansågs
borga för inre stabilitet.

Enligt 1809 års regeringsform ägde monarken att
"...allena styra riket"; men skyldig att inför varje
beslut inhämta rådgivares åsikt. Dock tillskansade sig
ståndsriksdagen redan vid 1700 - talets mitt och fram
till dess avskaffande 1866, ett allt större inflytande.

De därpå följande rösträttsreformerna samt den
nya två kammarriksdagen bidrog på ett avgörande
sätt till demokratins genombrott; denna, i samklang
med teknisk och vetenskaplig utveckling, la grunden
till ett kunskapsbaserat, betydligt stabilare, tätare
strukturerat och jämlikare samhälle; ett demokratiskt
rätts -och medborgarsamhälle baserat på allas lika
värde, rättigheter och skyldigheter, där kompetens
och merit avgör tillsättning av befattningar inom
samhällelig förvaltning.

----------------------------------
Det här var del 1 av 2, den andra delen kommer
i början av nästa vecka.