Den gångna sommarens extrema värme åtföljd av
svår torka, omfattande skogsbränder, historiskt låga
vattennivåer och marina värmeböljor i Medelhavet och Atlanten, blev för Europas del till något av en mental och kunskapsmässig brytpunkt, en "tipping-point"; ett facit till huruvida global uppvärmning och klimatförändringar är en realitet. Enligt EU:s klimattjänst Copernicus var det den tredje varmaste sommaren som någonsin registrerats.

EU-kommissionens Eurobarometer som mäter
EU-medborgarnas åsikter och uppfattningar inom olika områden, visar att en överväldigande majoritet av dessa, ser klimatförändringarna som ett reellt problem; de ser också den kraftigt ökade frekvensen
av extremt väder som direkt avhängigt detta förändrade klimat.

Denna positiva brytpunkt vad gäller insikt och acceptans av sambandet mellan global uppvärmning, förändringar av klimatet och extrema väder händelser, sker samtidigt med att vi närmar oss en likaledes hoppfull brytpunkt av kvalitativt förbättrad och ökad produktion av fossilfri och klimatvänligt el.

Effektiva och klimatmässigt hållbara innovationer,
även mindre sådana, börjar också bli alltmer prismässigt konkurrenskraftiga, dels inom
el-produktion som sådan men också med avseende på brukarna;
en självförstärkande och, förhoppningsvis, ohejdbar fas som successivt och i allt snabbare takt slår ut fossilbaserad el-produktion.

En av fördelarna med stordrift sägs vara att kostnaden per producerad enhet blir lägre; också vid produktion och distribution av fossilfri energi gäller att utgifterna sjunker vid en viss volym-och kvalitetsmässig brytpunkt.

FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s forskarnätverk och
forskare från bl.a University of Exeter (Steven R. Smith
och prof. Tim Lenton), lyfter fram dessa två positiva
"brytpunkter", som nycklar till en fossilfri, effektiv och
prisvärd el-produktion.

Då den gångna sommaren i allmänhet, och kanske för
Europa i synnerhet, med all oönskad tydlighet lyfte
fram ytterligare en brytpunkt, en tredje, dock höggradigt negativ och på tvärs mot de två tidigare nämnda,

den, att allt fler klimat inriktade forskningsinstitut anser att det finns mycket starka vetenskapliga belägg för att vi närmar oss, och snart riskerar att passera tröskeln för, "en accelererande kollaps av centrala klimatsystem" (Wikipedia), känns det viktigt att i sinne och tanke väga upp denna, närmast dystopiska tröskelpunkt, med de två tidigare nämnda som visar på en klar och positiv utveckling:

-att en överväldigande del av EU:s medborgare ser
klimatförändringarna som verkliga och inser att de
utgör ett existentiellt hot mot våra liv och samhällen,

-att vi ser en snabbt ökad produktion av högkvalitativ
fossilfri energi.

Vi får, var och en, och tillsammans, göra vad vi kan för att vågskålen ska nå fast mark för dessa två och att
de blir till vårt nya momentum.