När var du kär senast
.. för en vecka sen ..

Någon antecknar det
som om det var en temperatur ..

En vecka sen
som inte riktigt tog slut
Som kaffe som kallnar
långsamt i ett rum

Vi säger det högt
för att höra oss själv

Vi tar det på engelska
.. hello

Works hard for the money
give it all you got
Som om livet var frivilligt
som om någon frågat först

Har du tourettes
.. nej
Vad vill du
din feta tölp

Språket finns inte
i det som sägs
Utan i behovet
av att säga något alls

Vi möblerar om verkligheten
tills vi slipper känna igen oss
Vi jobbar hårt på ytan
för att slippa djupet
Har du en liten inre bitch?

Jag letar
efter något jag tappat
Innan jag visste
att jag hade det

Kan människor med demens
samtycka att vara med på bild
Frågan hänger kvar
trots ett ljus som aldrig tänds

Alla människor är perversa
.. eller hur
Säg det högt
så blir det mindre farligt

Jag förlåter alla
för vad som helst
Det låter som styrka
men känns som att sudda ut sig själv
Är det du som behöver bli förlåten
eller jag som försöker hinna först

Vi tar det på engelska
.. hello
Som om språket var en flyktväg
inte en spegel

Vi håller igång rörelsen
så inget hinner stanna

Jag har väldigt varma känslor
för en vårdcentral från nittonhundratalet
Där ljuset var platt
och någon alltid sa
“det går över”

Vill du dela med dig
din mörkaste hemlighet?
Du ler
som om den redan är ute
Som om frågan
är svaret

Den inre hemliga trädgården
stor och prunkande
Ingen säger
vad som växer där
eller vem
som slutade vattna

Vi tar det på engelska
.. hello
Som om det gör det enklare
att lämna sig själv

När var du kär senast
.. för en vecka sen
Som om det fortfarande räknas
Som om det redan
har gått över

Som om vi alltid pratar
en sekund för sent ..