Jag älskar modernismens ljusa dröm,

dess uppror mot det gamla barbari

som oss höll fångna i ett väveri.

Vi vävde frihet in i tidens söm.

Men postmodernt blev allt i tidens ström.

Man rår sig själv och inte ett parti

och väver än men med viss ironi.

Var själv din bäste dräng och få beröm!

I tidens ström jag känner smak av salt

när lyriker om egna stilar mal

men inte säger om vår värld ett skvatt!

Ett skelett är kvar men det är inte allt.

Jag hyllar kommunismens ideal

och rister mina bojor med ett skratt!