Jag var så ung
kanske bara 21
Naiv, grandios och odödlig

Skrev dikter på en tung grå Royal
som jag fick i julklapp av min svenskalärare
på gymnasiet
Skickade in till förlag
och fick snälla brev tillbaka
men ingen utgivning

Det är aldrig för sent för att bli refuserad
tänkte jag och flyttade till Göteborg
med ett furubord och en tung grå Royal

Bodde på Lars Kaggsgatan
kanske 39 F
Där fick jag med tiden en älskarinna
som jag träffade i tvättstugan
på tisdagar mellan 17 och 21

Hon var 15 år äldre
och hette Yolanda
Sa åt mig att andas
och ta det lugnt
Tack! Det behövdes

Hennes man var soldat och krigsskadad
Hon kallade honom ”hund”
för att han ständigt misshandlade henne
Hon grät varje gång vi älskade
och sa att han kunde döda mig med bara händerna
medan hon plockade ut en mörk 40-tvätt
Hon sa också att det tydligaste tecknet
på att hon nu var svensk
var att hon var blågul över hela kroppen

Jag såg deras barn ibland på gården
Ivan och Nadya, 4 och 6
Långt efter att Yolanda flytttade
stod Nadyas röda cykel kvar
bredvid gungställningen

Jag återvände till min tunga grå Royal
för att fortsätta bli refuserad
och funderade på om eskapism
är ett bättre ord än flykt