Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hallongolvet

”Håll skeppet sjunkande” sa du
och tittade upp från ditt skrivbord
med utsikt över Ivar Los park
Jag visste att det var en flirt
med Rönnells där du några veckor senare
skulle läsa dikter från din debut
Flimmerögon: en avhandling

Dina förebilder var döda
hade dött tidigt
Sonja, Karin och Edith
Du ville skriva som Sonja,
men sa att du inte kunde
Andra tyckte annorlunda

Hur dåligt kan en människa må
och ändå skriva om det, tänkte jag
och du fortsatte med dina avhandlingar
Vill intala mig att jag försökte hjälpa dig
men det kan vara en efterkonstruktion
Var jag ditt sänke?
Var vi varandras?

Du tyckte jag läste för lite
och gav mig Kristallskeppet
av Michael Strunge
Minns att jag tyckte den var fantastisk
men hela historien är förstås sorglig

Du ville inte jag skulle följa med till Rönnells
så jag höll mig borta några dagar
som jag brukade göra

När jag kom tillbaka var du inte kvar
men du hade målat hallgolvet rött




Fri vers (Fri form) av Åstrand VIP
Läst 28 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2026-06-01 15:47



Bookmark and Share


  J.Lindberg VIP
Stark och levande dikt. Referenserna till Åkesson, Boye, och Södergran ger texten en extra tyngd och placerar den i en litterär tradition av både skörhet och kompromisslöshet. Jag tycker särskilt om hur det personliga minnet vävs samman med dessa litterära ekon, och hur den avslutande bilden av det rödmålade hallgolvet blir både konkret och symbolisk.
2026-06-01

  sphinx VIP
Dikten knyter ihop människoöden. Man behöver fatta referenserna. De skapar igenkänningsfaktorer. Välkomponerad dikt.
2026-06-01

  Jacob Sjöstrand VIP
Jag får en Lena Svedberg-figur framför mig, något åt det hållet: intellektuell, konstnärlig, men också destruktiv.
Ibland är det inte den ene eller den andre. Det är kombinationen.
Har varit vid Strunges grav på Assistens. En serendipitet: alldeles i närheten av Kirkegaard (om jag minns rätt). Om jag också minns rätt, så hoppade han ur fönstret.
Men till din text: Gott när man får en (välartikulerad) skiss av en människa och sedan kan fylla i resten själv, liksom extrapolera den in i sitt eget liv, till någon man mött.
Och du är mycket bra på att avsluta dina texter. Slutraden liksom binder ihop människorummet du målar upp. Gott.
2026-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Åstrand
Åstrand VIP