Dundrar på
det här livet
sett från förstaklass
i nästan lagomland

Från tågkupéns blanka fönster
skymtar
ett varmt regnbågslyster
uppenbaras långsamt
en gnista så skör

Äter min matsäck
njuter långsamt

Låter henne flyga här bredvid
drunknar lagom djupt
i hennes sällsynta blickar
bland orden ler jag i smyg
är det stjärnor jag ser

känns
som dagsfärskt bubbelvatten

en evighetsstund i livet
då livets godhet skjuter knopp

Det är den effekt
snälltåg har på mig