Än finns jag kvar här fast tiden gått
Jag ser den himmelska blå nyansen
som inte ändrat sig från igår
En annan dag var den grå och trist och tung
fast ändå känner jag mig riktigt ung
med mina ömma ben,
som gått så många mil i livet.

Kan det vara den skimrande blå kulören
som håller uppe de sköra humören
hos oss mänskliga varelser.
Eller är det kärleken till barnen våra
vilka kommer med ömhet och glädje
i blå himmelsfärgade nyanser
som inte är svåra att tyda
då omsorgen om varandra vi lyda.

Den minsta av dem bär på en en mugg
Motivet är fint och jag ler i mjugg
då de vet hur jag njuter av katter
som leker i mina rabatter
De kan mig som de vore mig själv
förstår mig likt en rinnande norrländsk älv
Nog är det tur att vi finns ihop
då kan vi fira och göra många hurrarop.