Pappas dröm lever i mig,
att utföra stortdåd, stor pott,
fin lön,
starkt jobb,
universitetsexamen,
respekt.

Jag ser mycket av mig i honom men ser inget av honom i mig,
jag är för lat för att jämföras med han,
jag lade en hög ribba,
men har ständigt golvats.

Trots hjärnkapacitet och bra betyg förblir min främsta orättvisa ett F,
jag har spelat enligt reglerna,
busat men skött mig fint,
kammat håret,
burit kostym,
men allt faller alltid till samma skit,
ett F.

Dom menar att det brister i mina försök,
man brukar säga tredje gången gillt,
men jag är på mitt sjätte år,
för varje kliv hamnar jag två kliv tillbaka,
det är bättre än ingenting,
men än idag,
fortfarande,
ett jävla F,

Jag kanske borde ge upp,
låt mig ge det sju år till,
vad har jag att förlora?

Pappas son kommer inte få sin examen,
på grund av ett F.