Nej någon pojke med ångest kan vi inte ha i vår lyckade och respekterade familj. Ångest och sorg är ett tydligt tecken på svaghet och det kan vi bara inte tolerera. Vi hatar och avskyr svaghet och allt som är annorlunda och konstigt, och så är det i vår kristna församling också. Din jävla makabre och odräglige unge nu måste du skärpa till dig för annars får du sova i den kyliga trädgården hela helgen igen med hand- och fotbojorna på utan mat, sa mamma och kastade i sig sju stycken stesolid. Ja din storebror är död men det blir inte bättre av att du självömkar för att vi ska tycka synd om dig. Du vet väl att jag och pappa älskar dig och vill ditt allra bästa. Nu vår egensinnige och envise pojke är det snart ett helt underbart sommarlov och då ska du vara stark, glad och tacksam och få så mycket glass. Vad som helst bara inte ångest, sorg och annan negativitet och sånt omoget tjafs. I den här fina familjen mår vi bra punkt slut. Nu blir det nya friska tag med den härliga framtidens alla fantastiska möjligheter. Pappa som sitter vid köksbordet och glor apatisk och rabblar bibelcitat. Pojken sitter på sitt otäcka lilla rum med bruna tapeter och lyssnar på KISS med mycket högt ljud. Han kommer på det geniala knepet att han helt enkelt bara kan stänga av de onda och outhärdliga känslorna, och han blir en mästare på att förtränga alla problem och trauman. Mamma och pappa är så glada över att deras pojke är snäll, klok, och positiv igen och de höjer hans veckopeng och allt är frid och fröjd. Tio år senare när pojken är nitton år gammal så kommer det obeskrivligt fasansfulla psykotiska sammanbrottet. Omgivningens skräck och förvirring. Pojken som hoppar groda naken på stan och citerar ur Dostojevskijs Idioten till människornas stora nöje och alla de som blir förfärade. Ilfärd med polisen bums till akutpsyk och sedermera Avdelning Inferno. Någon adekvat psykiatrisk vård får han inte för det har inte det moderna välfärdssamhället råd med. Det är en härlig och varm dag i mitten av juli 1985 och till och med de olyckliga människorna är övertygade om att de mår prima och finemang då de njuter av sin korrekta samhällsduglighet, sin typiskt svenska attityd, och det gränslösa materiella överflödet. Sverige är ett bra land tycker Statsminister Olof Palme. En förtvivlat olycklig man i yngre medelåldern kastar sig framför ett godståg. Hans två döttrar som är väldigt allvarligt mobbade i skolan sen flera år sitter i det mysiga cykelrummet och skjuter i sig heroin som de finansierar med att flitigt prostituera sig. Radhusområdets idylliska lugn och tillförsikt. Döttrarnas mamma proppar i sig massor av valium nedsköljt med billigt rödvin. Inget ont kan någonsin inträffa på den perfekt homogent trygga Grönsångaregatan. Flickorna lyssnar på Janis Joplin och tar varsin överdos och dör. Mamma blir vräkt och skaffar ett stort campingtält som hon bor i inne i den vackra Varbergaskogen. En natt blir hon rånmördad. Sverige missar VM i fotboll året efter. Ett helt fantastiskt kristet välmående ungt nygift par har flyttat in i 137:an. De har just köpt en jättefin ny bil och tänker campa i Böda på Öland. Är man stark, frisk, glad, nöjd, och framgångsrik i Sverige så blir man omåttligt populär och uppskattad. Är man däremot fullständigt utslagen, trasig, och totalt misslyckad så är det kört. Statistiken vad det gäller självmord är skrämmande och bisarrt hög i landet men i allmänhet så pratar man inte om det. Pojken på Avdelning Inferno får helt osannolikt permission hem av Doktor Dunk. Han dränker sig i Svartån en natt. Hans föräldrar som är hyllade filmstjärnor och lever lyxliv i Hollywood har varken tid eller lust att komma på sin stackars sons begravning. De tänker att de absolut inte har gjort något fel mot sin innerligt älskade pojke. Livet måste gå vidare. Örebro är en fin stad. Här finns inga reserverade, nedlåtande och arroganta människor. Olof Palme mördas och Tjernobyl exploderar. Helt unga oälskade medborgare som sitter på akutpsyk med illa medfarna själar och psyken. Argentina vinner VM i fotboll. Midsommarfiranden med rent av Lars Norenskt tumult och akuta katastrofer. Skilsmässor. Barn som står och kastar stora stenar genom fönster till lägenheter. Andra familjer som faktiskt mår utomordentligt bra på alla sätt och vis, och avundsjukan och hatet som det väcker hos grannarna som snackar skit och sprider illasinnade rykten i tvättstugan. En väldigt konstig och oroväckande tomhet i huvudet på den första dagen av semestern som en man i övre medelåldern känner.
Han bor med sin fru på 26:an. Frun som terroriserar honom med kärlekslöshet, otrohet, godtycke, och svek. Den förtvivlade mannen som blir psykotisk, dränker lägenheten med bensin och tänder på. På stereon spelar han Beethovens 7 symfoni på högsta volym. Frun omkommer och han hamnar på rättspsyk som är Hotell Paradiset vilket är det bästa som har hänt honom i livet. Kärlek, glädje och frid.