Hör, Goda vänner, kvällssolen glöder
över slättlandets åkermark som skog
Där tranorna är hemkomna från söder
dansar de i sjöarna efter resans knog

Lyss till tonerna av vindarnas spel
över Kinnekulles himmelsblå höjd
Intill mark som skänker plogens andel
förbereder för morgondags bordsfröjd

Borta vid Skara vakar dess domkyrka
stolt i rygg mot himmelens ljus
Byggd av folk som blott fliten dyrka
och bjuder in till Guds eget hus

Där bortom skymtas Vänerns hamnar
som låter båtar vila i månens sken
Likt livet ovan Vätterns djupa famnar
båda är en del av Skaraborgs scen

Än idag ekar fliten i Tibros bygder
dofter av trä som blir till liv
Påminner oss om strävsamma dygder
om hur livet är byggt av ett driv

Ty i dessa trakter ekar hjärtslagen
de ekar till försvar i vårt Karlsborg
För Skaraborg är redo för morgondagen
blott sänd bud genom skog över torg

Ack, du gamla Skaraborg, bygdens härd
med slätter, skogar och sjöar så blå
Du är dina söner och döttrars värld
ett föredöme bortom vad andra förmå

Därför lyfter vi glas till din ära
till din gårdag, till din morgondag
En skål till bygden den extraordinära
och allt det folk som bär ditt sinnelag

Så när aftonstjärnan följer våra steg
på vandring över bygdens äng och jord
och när dag blir till natt på teg
viskas det om Gudarnas plats i Nord