När jag nyss stod
mittemot en farmaceut
på Nyköpings lasaretts apotek,
öga mot öga,
kände jag i en plötslig rush
att vi, hon och jag,
var exempel
på den senaste modellen
av ett organiskt experiment
av en sort som utvecklats
och förfinats utan avbrott
under en väldigt lång tid,
från den första mikroben
via en otrolig mängd försök
och utprovningar,
tills vi kunde stå där idag,
vetta mot varandra
i en värld av av pur chans,
med disken oss emellan,
utstötande ljudserier
som vi kunde använda
för att utväxla mening, betydelse,
innebörd
i vårt plötsliga sammanhang;
två finjusterade organismer
i ett sakförhållande
på ett apotek,
med våra omständigheter vinande
över en existentiell avgrund
genomlupen av meningsfulla ljud
i en atmosfär dit vi fått meningstillträde
genom stämband och trumhinnor;
organ som skulle varit meningslösa
utan det lufthav
i vilket jag nynnar en sång
som bara har mening för atmosfäringarna,
av vilka jag är en, farmaceuten en annan!