Förnimmer barndomsminnen

längs med en snårig väg

de klaraste stunder säg

huruvida de lyser upp mina sinnen

en hedersvärd begravning skedde

efter en forsande regnskur

tre harungar utan skydd av moderns mur

bragdes om livet och sorgen ledde

till hulkande gråt

långt bortifrån verkligheten

en sägen som säger att kättingen

låser fjärran strömmars låt

om den käraste käraste vännen

inunder ekarnas lund

i graven sover en stund

under jord med ansikten

vänd mot den sfär

där tryggheten var

kistan täckt av blommornas sav

här vilar den du håller kär

... mitt barn var jag