En dag när Frank var i Karlstad och hade varit där några
veckor redan, kom han på sig själv med att börja tänka på
Marita och styrde sina steg hem som för att tala med
henne om en sak.

Han kom sedan att gå in genom en dörr in i ett konditori
och beställa en kopp hett och en Napoleonbakelse.
Han satt där och såg fundersam ut och det var rätt som det
var som 'knökfullt',

då han fick höra en mjuk röst fråga om det var ledigt där.
Han satt vid ett bord och ingen annan satt vid det bordet.
Han mumlade något om att det var ledigt att sätta sig vid
bordet. En bra stund

satt de som för sig själva i hela världen och så småningom,
vid nittontiden ungefär, om aftonen, då första föreställningen
började på biografen strax intill, tömdes lokalen till mer än
hälften, faktiskt till bara

några bord verkade upptagna. Varken Frank eller den unga
kvinnan, båda kunde väl vara under 30 år, så de var nog inte
lastgamla precis. Hon såg nyfiket på sin bordsgranne och Frank
lät det se ut som om han var helt

i sin egen sfär, fullt upptagen med just som ingenting särskilt.
Han bara åt litet frånvarande på de sista resterna av bakelsen
med en liten gaffel som fanns till hands. Så drack han som
lätt frånvarande den sista skvätten

av nu rätt ljummen dryck ur koppen. Det var en dag i juni,
sista veckan och midsommaren hade just kommit och gått
utan några större förändringar från året innan. Det var en
något mer än ljummen afton

och vädret hade inte sett regn på flera dagar nu, prognosen
var fortsatt värmebölja och det var trots kväll, mer än tjugotvå
grader ute. Någon bris eller annan vind verkade det inte vara
tal om precis som heller.

När den unga kvinnan verkade litet väl närgången och uppen-
barligen sökte hans blick, som vaknade han ur sina drömmerier
och kastade ett getöga i hennes riktning. Han hasplade ur sig ett
'tjena' och hon verkade som studsa själv

och det kom ett ensamt 'hej', som trevande från något djup där
i hennes själ. Frank såg på henne och följde sedan hennes blick
vilken verkade nu ha väl vandrat vidare till en mans tidning,
att lägga märke till.

För han bar en klackring på fingret med någon svart och matt sten i.
Händerna vilka höll tidningen, var rätt mörka och håriga och kom
Frank att tänka på boken 'Dr Jekyll och Mr Hyde' av Robert Louis
Stevenson. Du vet han med böcker som

'Vrakplundraren' och 'Skattkammarön'. Marie bröt tystnaden och
berättade, som om de var vänner redan, att hon sett en annons för
en bostad strax utanför stadskärnan, på en adress i Herrhagen
närmare bestämt.

Hon mindes inte vad gatan hette just, men det kan ha varit några
stenkast från den där uppehållande näven, mitt emot en livsmedels-
affär. Hon verkade anta att han bott några år redan i staden.
Själv brydde han sig inte om att tala om

att han bodde på det lilla hotellet Stjärnan, sedan några veckor
tillbaka. Hon berättade vidare att hon redan bodde med en karl
hon knappt kände. De delade en trea där de hade varsitt rum och
delade kök, badrum och vardagsrum,

men inte var något par. Det blev mera billigt på det viset i vilket
fall. Men hon hade sett en annan bostad där hon kunde tänka sig
att dela med någon karl som Frank, om han var intresserad och
bodde i andra hand.

Hon räckte fram ett block där hon bad honom skriva namn och
adress och han fick ett plötsligt infall och skrev namnet på en
gammal vän och en adress som han sett någonstans. Mats Nilsson,
Lugna gatan 4 i en annan del av Karlstad.

Sedan satt de kvar ännu någon stund och hon reste sig och gick,
utan att ha presenterat sig som mer än Marie någonting och
sedan sågs de aldrig mera igen, eftersom han lämnade hotellet
och staden bara några dagar senare.