Hördu, stig in bara!
Träng dig in genom tidsglappet,
med lagfarten dansande som en solfjäder,
Marco Wolf Leere Heimburger!
Släng upp på vid gavel!
Undersköna, slanka Wdase Kesete
– grannen bredvid i trappuppgången –
kikande genom dörrglipan
med unge sonen Joel bakom ryggen,
undrar vad tusan skett med Locomannen,
och vad som försiggår nu,
trollbunden av din mörka lust,
din bortommänskliga kraftresurs,
din mystiska atmosfär av våld & magi;
de där brinnande ögonen
över ditt återhållna leende
i ett spel med så mycken makt
Wdase dra igen dörren, stryper glipan hårt,
sluter lägenheten om sig som en dykarklocka vid Titanic;
slät, utan angreppspunkter;
kopplar upp sina vänner i en viskande ton;
sin eritreanska diaspora,
skrämd av plötslighetens momentum;
överraskningens kalla kadens:
revan i tiden
Men ta dig in bara, Marco,
i den där välutrustade gravkammaren,
genom den trånga hallen som nästan kväver;
den där syrebrustna tidsportalen,
maskhålet genom dimensionerna,
in i vardagsrummet, fullt av död;
väggarna uppklädda i fullsatta bokhyllor
från golv till tak;
mottot
ENDAST DET SÄMSTA ÄR DÅLIGT NOG
uppnålat i sanslös tjurighet
Men bara storma in under bokhyllorna
som hänger som hot
som skulle döda dig i ett nafs
om de välte
Ja, storma in, momentant,
i ögonblickets oövervinnerliga charm,
förbi mångfalden;
denna evighet av litteratur
som håller sig kvar uppför väggarna
som klippklättraren
uppför Snipenklippans nakna indianansikte,
så ärligt brutalt;
adrenalinet forsande som en glaciärjåkk
uppifrån det fallfärdiga Seihtagas:
storma igenom, in i sovrummet,
där Vargen hade skrivit sina texter,
komposterat sina kompositioner;
sina ljudkonstranden
och stig upp på sängen,
fram på dess huvudända,
och sträck dig in i de övre hyllplanen
och dra ut pärmarna
med breven från Stockhausen;
bläddra igenom, försäkra dig,
brev efter i brev i år på år;
alla flyhänta
i Mästarens vackra piktur
– och stoppa ner dem i din portfölj,
som en mästertjuv
försedd med arvtagarens legalitet;
en trave brev, ett testamente
och Stockhausens ande i en portfölj
när solen går ner
och magin faller som änglastoft
över Skitköping