Jag var en skör hybrid
ofta alltför blid
stormarna skakade mina sköra kronblad
de föll ned i bäcken
där de fångades upp
av självaste Näcken

Jag seglade så på blad utav guld
kastades runt av brännande skuld
tystad och drunknad sjönk jag till djupet
då en stark ström
drog mig upp
ett andetags dröm

Jag greppade tag i grenen av trygghet
lugnad av bladens andlighet
av förtröstan fördes jag till tryggande strand
läktes under stjärnorna
i Hans rosenröda hand