Min sorg bor inte
i en storslagen dödsruna

Den bor i en kopp te och en ostsmörgås
av nybakat grahambröd

Den bor i ett hej! och ett leende
Den bor i en eftermiddags dåsiga slummer.


Min sorg bor
i ditt tunna grånande hår
i ditt bortvända ansikte
i en spydig kommentar om att bry sig
Den bor i en värld efter 1993.


Min sorg bor inte
i tårar och längtan

Den bor i ett skåp jag inte kan låsa upp
Den bor i ett skåp jag inte vill låsa upp

Den bor i smärta som talar så tyst att jag inte kan höra
Den bor i en frihet jag aldrig ville ha.