Livet är färdiga svar

ett manus vi plockar upp
om och om igen

och slår upp på de mest
tummade ställena.

Vi slutar fråga
Vi blir bittra
Vi blir cyniska

Repriser känns naiva

de vet inte
vad som komma skall

Vi blickar tillbaka
Vi känner vemod
och ålderdom

Allt följer i grund och botten
samma
dramaturgiska
mönster

Vi blir inte längre överväldigade
inte längre förundrade.

Ja:

Vi tycker det är tråkigt att klippa tånaglarna

men varför frågar vi oss inte varför det är snyggt med långa naglar på fingrarna, men inte på tårna?

Varför frågar vi oss inte varför vi tar av oss skorna när vi kommer in

eller varför vi bara har en sol, när det finns så många där ute?