Vad har du att säga mig?

Ja, dina händer skrev verser i
en vilseledd bok, och varje skrivet
ord var en bekännelse.

Alla gick bredvid dig medan
du försökte behålla lugnet,
och andra försökte
lära sig att älska sig själva.

Vi skapade regler för överlevnad
och tog till manipulation
när vi slutade älska oss själva.

Försök att ta lite utrymme, min vän;
försök att inte föda osäkerhet
ibland blossar din osäkerhet upp,
även om det inte är något allvarligt.

Lugna ner dig och förklara
din sanning för mig.

Jag ser bara ett stilla leende som
Mona Lisas på dina läppar.

Jag var aldrig en spåman.

©ENordin