Jag dog i det förflutna;
Jag kunde aldrig återfå min tro,
eller mitt mod.

Min syn på livet var
oförenlig, ungefär som
ett alfabet i omvänd ordning –
uttalat men aldrig lärt in sig.

Världen börjar kännas som
ett tomt museum efter
klockan tio på kvällen.

Ingenting tillhörde oss; vi var
bara slavar under ägandet.

Ingen ägde spargrisar eller poesi.

Allt var pantsatt mot fonder –
medel som inte fanns på banken.

Det finns ingen framtid,
inga pensioner; bara billiga biljetter
till bårhuset och en blombukett
på graven.

Bettarna som de mäktiga tog
förvandlade världen till en lyxost
och tömde allas fickor.

©ENordin