Hernandes, Rose, Roselda och Peter är tre unga människor som alla blivit över 23 år och i tur och oordning dessutom.
De har gemensamt kommit fram till att vara sådana där människor som vill kalla sig för 'djurrättsaktivister' om någon skulle fråga.
Vilket dessa planerar att behöva haspla ur sig om och när de skulle behöva bekänna färg och stå för sina gärningar.
Herr H har för aftonens övningar tagit reda på att när katten är borta dansar råttorna på bordet.
Det vill säga att ägarna till farmen är bortbjudna för kvällen och dessutom så långt borta att de måste sova ruset av sig i en annan stad.
Men djurfarmen hade larm och det skulle gå att manipulera så att verkligen 'organisationen' skall kunna gå till verket.
Då för egen del de kunnat släppa sitt eget lilla helvete löst, kom så själva konversationen igång.
Roselda till herr H.
- Men du lovade att bara tömma burarna, och låta dem få friheten att ta sig till skogen.
Herr H.
- Ja, jo, men jag kan ju inte gärna styra deras egna känslor och val av riktning.
Men som minkarna springer åt alla håll nu, blir ju en den av dem säkert överkörda på vägen.
-
Herr H.
- Det är ju ändå deras fria val och de skulle ju ändå dö...
Rose till Herr P. Som dragit upp en pistol och just satt ett skott i herr H.
- Men vad fan, vad skulle nu det där vara bra för, och utan dämpare på dessutom.
Nu väckte de ju grannarna.
Roselda till herr P.
- Det där var val än då onödigt, då vi kunde ha hållit ihop som grupp.
Det där var ju ändå överilat väl, att en person gör något som en annan blir upprörd över, men att två människor gör något dum, det känns ju inte helt bra.
Herr P.
- Han gav anledningen till mig att avliva gossen, du hörde honom. Han skulle ju ändå dö...
Varpå hanen, det vill säga gårdshunden, kunde ha givit sitt medhåll till saken, blott den ej blivit sövd av den preparerade korven.