Pennorna glödde och brann
över mark som fick liv i realtid
dagen bunkrade tankar och ord
som i drömmarna skrevs av sig själv.

Kramp är ett hån mot ens själ
sluter bäcken till skrivhandens flod.

Nyckeln till den tid som var
kan den öppna ånyo de rum
dessa slutna rum med lyset släckt
där osagda ord springer otåligt kring?