Skenen föll över mark och hav

änglarna lyssnande stilla därav

barndomens röster bar ljuset kvar

himmelen blev utan svar

regnen föll sakteliga ned

vetesängarnas andning stilla

blomsterängar bar doft av jord

tårarnas vingslag tystnande bortom

världen som dolde sin ulv i skrud

vad äro världen födas till

när ljusen bar mörker

svaren vilande bortom ord

… människobarn