Nej, jag säger det så här:
en kvinna som är hel i sig själv har ingen tid att kasta skuggor över andra.
Hon bär sitt hem, sina barn, sitt liv som en stilla eld.

De som sticker, viskar, slänger hårda ord —
de är inte onda, bara överfulla.
Sår, sorger, allt som aldrig fick plats.
Och vart ska det rinna?
På Facebook, där det är lättare än att se sin egen gård i ögonen.

En kvinna i ro letar inga fel.
En kvinna i tacksamhet biter inte.
Och en kvinna med Gud i hjärtat går sin väg,
inte efter grannens get.

Elakhet föds inte ur styrka,
den föds ur tomrum.
Den som är lycklig, låter tystnaden tala.

Jag går vidare, med mitt arbete, mitt hem, min fred.
För som man säger: den som skäller, drar inte vagnen.