En rövare med en stulen skatt
Ett bittert leende i en bräcklig mask
Den sprider sig inombords
utan att höras, synas
Den svider, brinner

Lever genom förmultnandets andetag

Förstör allt i sin väg
Den dödar långsamt, våldsamt
Den förtär utan att bry sig
En egoistismens förruttnelse som smetar av
dödens färg på dess väg

Den straffar tungt
för varje andetag känns
för varje leende
varje skratt
varje tår som fälls
Inte en enda lyckas fly
Allt omfamnas och dör i dess famn

Och jag är ingen mördare, Ingen tjuv
Jag må ha varit i mitt förra liv
Ett missfoster, en häxa brunnen på bål
En Judas en Barabbas

En styrka som lyfter berg
endast för egen vinning
En feg handling
En usel räddning från en dödsdom
En mördare i livet, med stulna andetag
En antikrist
En saga i historien, ett oskrivet blad
Ett bittert minne i allas sinnen
från livet som varit

En evig kamp för överlevnad
Denna gång syns ett ljus
då jag ej någons blod spillt
En bedjan efter erkännande
En blick från någons öga

Och domedagar må ha lett mig in i skuggorna
trampandes i kylan framför helvetets port
I vintertid har jag lyckats fly
Alla gånger lyckats förarga med ett enda ord
en obetydlig handling, och brunnit på bål

Jag ÄR en rövare med en stulen skatt
En häxa med ont sinne och sin svarta katt
Så förneka mig Döda mig Sätt mig i brand
Oskyldigt anklaga mig för era illgärningar
Men gör mig synlig
Om än i syndens strålkastarljus