Insikten har nått min port
om att våra vindar
aldrig kommer att korsas

Samtalen, blott en illusion
Om tvillingsjälar
som kunde leka
i telepatiska dimensioner
där jag alltid
funnit mig själv tryggast

En bubbla, därigenom jag
försökt smeka din sfär
Din värld, som avvisat mig
vid varje försök

Dina sagor roade
förvillade mig
in i osanna förunderliga sagovärldar
Du ville bara leka
Luriga lekar
under utklädnader

Synvillor skapade
av förhoppningar och drömmar
ur en evig längtan efter samhörighet
Förvirrande samtal om eviga band
Befästade i betong

Mina sår stod vidöppna för ditt öga
Med en iskall blick förmådde du
smula ner orden till aska
Jag föll ner i mitt egna djup
Bakom kristallväggar

Och mina ord ekar än
i tomheten
Efter de eviga samtalen

Ditt svek, smärtsamt
Din tystnad, talande
När du inte ens förmår
lämna tomma andetag
vid min port