Jag tror inte att absurditeten helt behärskar relationerna mellan människor!
Ibland gör vi absurda saker för att skoja lite!
Titta på teatern "I väntan på Godot" av Samuel Beckett. Där ställs frågan: Kan man spela rollen som "Estragon" för alltid? I hela livet? Estragon sa om sina gamla skor som blir så hårda som knivar och skaver på hans fötter som har problem.
Naturligtvis, med absurdismen -Estragon- är det rätt, saker är bättre än varelser!

Vem är Gud som passar på att få Estragon att vänta?! Albert Camus sa: "Man måste föreställa sig Sisyfos som lycklig". Vi måste se att Sisyfos är glad. Måste vi tänka att upproret gör oss glada? Absurdismen uppstod som ett resultat av förlusten av tilltro och när regeringen blir lögnaktig! Men idag är det inte så! Eller kanske bara lite! Lite av absurdismen är fint, men blir det för mycket blir det ont... Istället för absurdism kan vi kritisera fel ämne! När absurdismen blir en åsikt är det ett problem!