På workshop med glasslessesminds och oceansideculturalist i Oceanside fick vi efter att lyssnat på Rolland Tizuela kombinera mindfullness och skrivande. Jag valde vinden att skriva om. Det blev ett långt råutkast som jag nu bearbetat till två dikter. Här kommer den andra dikten. .

Vindens ansikte
låter sig inte fångas

Den låter vass snö
piska ditt ansikte
värmer din rygg
den första vårdagen
sänder en bris
som svalkar i hettan

Låt vinden vara din vän

Följ den
klä på dig
klä av dig

Röster förs fram över vattnet
en klocka klämtar på andra stranden

Vem rör du vind

Bakom slutna ögon
vidrörs jag
lugnas min själ

Ett djupt andetag
öppnade ögon
passionsblomman
dansar på grenen

Prasslande papper på ett bord
kylslagen vind
jag saknar en kofta

Omsluts av
röster som delar
ord
känslor
sammanhang
på en innergård
där havet anas på håll

©Eva Hedlund fd Langrath 2026

At a workshop with glasslessesminds and oceansideculturalist in Oceanside, after listening to Rolland Tizuela, we were invited to combine mindfulness and writing. I chose the wind as my subject. It became a long raw draft, which I have now shaped into two poems. Here is the second poem.

Thoughts Behind Closed Eyelids

The face of the wind
refuses to be captured

It lets sharp snow
lash your face
warms your back
on the first day of spring
sends a breeze
that cools in the heat

Let the wind be your friend

Follow it
dress yourself
undress yourself

Voices are carried across the water
a bell tolls on the far shore

Whom do you touch, wind

Behind closed eyes
I am touched
my soul is calmed

A deep breath
eyes opened
the passionflower
dances on the branch

Rustling paper on a table
a chill wind
I miss a cardigan

Enveloped by
voices that share
words
feelings
connection
in a courtyard
where the sea is sensed in the distance

© Eva Hedlund fd Langrath 2026