Det här rummet är så blött.
Det finns ingen vattenkälla och vårbrisen spelar som gäster här!
Det omges av hårt berg och sten!
Byggnad på topp av högt berg, var kommer blött ifrån?!
Trots att jag frågar mycket om det...
Ingen svarar mig om det: Miljöläkare, ingenjörer från alla specialiteter, byggnadsarbetare och experter...

Det här rummet är som puckel på berg som böjer sig.
För mig blir det som spöke som kommer till mig. Det blir ett mysterium.
Även att jag kan inte sova där!
Varje rörelse ger jag det en mening!
När jag sover med min kärlek känner jag att någon annan kramar min kärlek...
Kanske har jag illusion att en man lever med mig eller kan du säga att jag börjar med schizofreni.

Ett år går förbi och dofter är samma sak!
Ibland luktar jag mig själv.
Ibland min kärlek.
Jag kan inte se skillnad för att jag är med mig själv och min kärlek som delar med varandra allt.

Hela tiden bild av Descartes som sa: "jag tänker alltså finns jag".
Med Sigmund Freud slaknar alla mina organ!
Så här blir jag främmande för den här jorden..
En man delar med dig dina dagar och nätter.
Även han sover och vaknar med dig i samma tid.
Fortfarande är samma lukt och jag överdriver inte.
Men jag visste i slut att det är människors mögel dofter....
Om du kan lösa det, kan du börja.