Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Idag rinner arvet i mina floder... Lite berusning får det bli. det är trots allt fredag! En av mina allra första texter, skriven under en av mina mörkare perioder när jag var väldigt ung! HAHA! Alkoholism som inpräntades vara mitt arv.


Arvet!

Graciöst vandrar jag vid sidan av skuggan
Jag ler och skrattar i goda vänners lag
Och alla skrymslen i sinnet är fyllda med skrik
Men fejkade leenden döljer väl de såren
djupt graverade som osynliga tatueringar
i mitt ansikte och kropp

Hjärtat slår för en falsk partner
En falsk kärlek till det som format
många av mina år
Det som jag en gång kallat på
Utan att ana att det är det som är arvet

Det är arvet!

En felkonstruktion i grundstommens byggstenar

Självföraktet är i sprickningsgräns
Svärmar över. Kokar över i mitt sinne
Mestadelen av mitt liv har
jag levt i mörka dimmor
I labirynter med otaliga återvändsgränder

Jagad av demoner i vackra masker
Mina vänner för stunden
Som slagit mig blodig i sinnet
Och gett mig svåra uppgörelser att handskas med
i det som är min verklighet

Ibland jagas jag i oändliga stigar
av dess trollbindande röster
Ibland tar jag frivilligt dess hand

Syraregn har från himmelen fallit
Och jag har sökt skydd i deras armar
Där har jag tryggt hittat gömmor
av förgiftade dimmor

Jag dricker glatt ur spruckna glas
för att glömma deras läte
Utan att ana att det är det som är arvet

Det är arvet!

Det stryker längs korridorerna i mitt sinne

Oundvikligt styr det hela mitt väsen
I sin mikroskopiska molekylstorlek
Leder den mig in i förvridna världar
Där tårar omvandlas till kristaller
Och hat till vackra skratt

Och skriken från underjorden som påminner
om det obetalda straffet
som jag under många liv försökt betala av
Utan att ana att det är det som är arvet

Det är arvet!

Det är arvet som ständigt spelar spratt och skrattar mig rakt i ansiktet

Arvet hjälper mig att glömma
men leder mig in i nya fällor
som bevakas strängt av Argus hundra ögon
Straffet förlängs med en livstid per felsteg

Arvet rinner i mitt blod förevigt
Smärtan är outhädlig
Men arvet finns där för att förgylla
Radera
Sanera

Jag faller i skuggorna
och blir hel
Utan arvet finns inte mitt jag
Och jag förtärs inifrån
Utifrån
Det är det som är arvet

Det är arvet!

Och jag ler mot min undergång

Arvet håller hårt
om min slitna kropp
Mitt trasiga minne
mitt söndertrasade sinne

Mitt ofrånkomliga gift
Mitt underbara motgift



AAAArvet
Arrrvet
Arvet
Arv
Av
v




Skapa | Skriva av Jtb
Läst 68 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2026-07-31 14:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jtb
Jtb