Jag samlar dig bit för bit i mitt hjärta som en tiggare,
som om i ett fängelse men inte är det!

Det är mitt hjärta som kusten och stranden du lyssnar på allt:
vattnet och åderfallen och mitt hjärtslag
som berättar för dig allt om mig.

I den tid jag ska insupa dig som om du är vatten, luften, jorden och elden.
Mellan dem är elden för mig bästvän.
Jag ber den att föra mig närmare till dig.

Min färg är gul, det är Guds färg.
Varje morgon sjunger fågeln för mig om dig.
Frågar du mig: hur känner du mig?!

Mitt hjärta är fullt av dina spår men kan inte rena det från dig.
Mitt hjärta är Sargassohavet, det har inga kuster och stränder,
det är för dig för att du är en stor kvinna, stort hjärta,
därför är jag Sargassohavet...
För att man kan inte se det havet som ett spöke!

Det är jag. När du behöver något, ska du se mig framför dig.
Kom till mina stränder om du vill.
Du ser mina vågor säga till dig: Välkommen!