Jag vaknar i gruvan,
lampan på hjälmen lyser snett,
skär genom mörkret
utan att tveka.

Berget svarar högt,
spricker i sina gångar.

Min jacka
hänger på en krok,
tung av damm.

Jag lyfter verktyget,
slår mot stenen,
samma fläck som igår,
samma fläck som imorgon,
tills malmen ger efter.

Vid ett bord
äter tre gestalter sin lunch.
Alla bär mitt ansikte.

Var och en äter olika:
en med vänster hand,
en med bara fingrar,
en med blicken fast i tallriken.

Jag sätter mig hos dem.
Maten smakar av kopparregn
och en väg genom ingenstans.

Arbetet fortsätter,
byter riktning ibland,
en flod som ritar om sig själv.

När dagen slutar
sänker mörkret sig kring mig,
verktyget vilar bredvid,
ett djur som följt mig länge.