Jag vill leva i ett konstverk
där penslens mjuka smekningar
dömer, skapar och efterlever mig.

Färgen på tavlan ger mig liv – och sorg
på ett sätt som får mig att minnas,
minnas den tid som varit.

Bara en enda pensel!

Det blir inget mästerverk
ty perfektion är endast en illusion
som vill återspegla en tanke
som aldrig fanns där från början.

Konstverket får mig på fötter igen
med en enda kroppslig rörelse
över en tom, blind duk.

Och om man glömmer mig
finner man mig inom där inne.

En gång var jag här,
en annan gång försvann jag.

Du finner mig här
i den dammiga, mörka källaren
där konstverket vilar
och efterlängtar ljusets dagar
som aldrig kommer.