Valvbron är mig bekant,
nyp mig i armen.
Mössen springer i trappen,
de kallnar i mörkret.
Papperarket flyger sin väg,
och dagen tynar bort.
Åren tar mig långt!
sade jag.
Glaskupan spricker,
skärvorna kommer i skurar.
Blodet forsar,
som floder genom ansiktet.
Livlösa möss och jag,
det är vad som förblir.