Det luktar blötmyr och bränd stubbe.
Det knakar i tallarna där jag ligger lågt.
Yxan är slö och kaffet är kallt, och allt jag har försökt har gått snett.
Men rötterna håller, fast tjälen har bitit sig fast i min häl.
Jag har legat i leran och tuggat på barr, och lyssnat på korpens eviga gnäll.
Jag sväljer den beska smaken.
Jag griper tag i en skrovlig stam.
Det finns ett mörker som vill se mig död, men i mitt bröst finns en annan glöd.
Ett jävlar anamma av surved och svett, som ryker och fräser men vägrar att dö.
Jag reser mig upp på skakiga ben, en skadeskjuten varg bland mossa och sten.
När vinden piskar och grenarna slår, ska jag ändå resa mig upp och gå.
Min blick är av kol och min vilja av stål, jag ska vända den här dagen och nå mitt mål.