Balansen prövas. Stövelskaften spänner mot vaderna när jag sträcker mig mot nästa sten. Undviker att sätta steget på de såphala stenarna i strandlinjen. Det är lätt för de avslöjar sig med sina våtmörka skepnader. Vågorna sluter dem i sin famn, fram och åter. Luften är mättad av hav.  

Vi går på rad. Det är jag och grabbarna. Deras armar sträcks ut och axlar sjunker av att bära tält och sovsäckar. Händerna tappar packningen och omtag görs. Själv har jag ett fast grepp om tygkassen med smörgåsar på rågbröd,bullar och saft.

Någon snubblar och svärord studsar långt över ön i sommarkvällens stillhet. Ett svagt skratt från en vuxen hörs som ett svar.

Ledet viker av från stranden in mot skogen. Solfläckar spelar i det dämpade ljuset. Ingen säger något och trampet slukas av stigens mjuka underlag. Blåbärsriset hukar över gången och vispar till byxbenen.    

Skuggan släpper och målet är nått. Det är kanalen med blålera uppkastat längs med kanterna. Här finns en bred gata med vildvuxet gräs. Perfekt att sätta upp ett tält på.