jag hade bestämt mig för att vi bara var vänner

det var enklare så

vänner kunde se på varandra utan att behöva svara för det som stannade kvar i blicken

jag kallade det vänskap och förvarade resten någonstans långt in

som om känslor blev mindre verkliga bara för att man inte gav dem ett namn

sedan började du skicka små saker

reels om att tänka på någon för mycket

om att skriva och ångra sig innan meddelandet ens hunnit lämna skärmen

en pizzaslice och en ananas som saxade med varandra

no one needs to know

jag skrattade

som om det farliga var att någon annan skulle förstå

när vi skulle prata hann vi inte prata

jag hade fortfarande skorna på i hallen

sedan var din mun mot min

och det jag hade kallat något annat stod plötsligt med hela sin tyngd i kroppen

vi förflyttade oss genom rummen

ett plagg i taget försvann från huden

jag minns konturerna av dig under händerna

hur jag ville lära känna hela din kropp med händerna först

det gick inte längre att hålla tillbaka något

efteråt fortsatte det

inte där någon kunde se

men när barnen tittade bort sökte våra händer varandra

en hand mot en rygg

en kyss bakom en dörr

ett ögonblick som tog slut innan någon hann komma in

vi blev väldigt bra på att låta ingenting hända

och samtidigt hände allt

jag ville bara ha mer av dig

inte för att du kom och förstörde ett liv som annars hade varit helt

jag hade redan förstått

men fortsatte skjuta beslutet framför mig

som en påse med saker jag inte ville packa upp

jag flyttade den från rum till rum

ställde den bakom annat

lät den stå kvar så länge jag slapp se vad den innehöll

tills det en dag inte längre gick att flytta den

jag sa att det var slut

och orden gjorde inte slut på någonting

de lade bara det som redan fanns på bordet

det fanns sorg i det

inte över att vilja stanna

utan över att barnen nu måste lära sig ett nytt sätt att vara hemma

men det fanns också en lättnad

inte den sortens lättnad som kommer med musik och öppna fönster

mer som när man äntligen slutar hålla andan

beslutet hade funnits där länge

jag hade bara blivit bra
på att flytta det

och nu är jag rädd

inte för att jag vill tillbaka

utan för att det jag flyttat undan nu står mitt i rummet

jag vet inte vad som händer sedan

rummet är detsamma

men jag kan inte längre ställa mig någon annanstans