Låt mig cykla längs all världens väg ännu en gång,

en önskan om att återigen få lyssna till vågornas brus och måsarnas sång.

Barfota på stranden överlämnade jag mina fotavtryck till din ström,

en del av mig är för evigt kvar hos dig i en böljande dröm.

Jag viskar fortfarande ord i vinden till himmelen när helst jag vågar,

längtan förblir dold tills tystheten bryts av modet som frågar.

Skänk mig solen om dagen så att jag kan leva,

och jag skall ge stjärnorna mina tårar om natten så att mitt hjärta kan hela.

Min önskan var aldrig att ge mig av och gå,

men stannar jag alltför länge i ditt djupa blå,

förrintas mitt andetag långsamt och vi blir snart en mindre än två.